av Gro Dahle.
Det är något visst med norska författare just nu. I alla fall på bilderboksfronten. Är ruggigt förtjust i Hermans sommar av Stian Hole. Och nu har jag hittat en till favorit i boken "Snäll". Den handlar om Lussi som är så snäll, så tyst, så fin, så ren under naglarna och skriver så raka och fina bokstäver....ja så snäll att hon....försvinner in i väggen. Och ingen hör henne för som det står: "orden satt fast i rösten. Och rösten satt fast i munnen. Och munnen satt fast i den glada minen. Och den glada minen kunde bara le." Men till slut händer något, leendet bli ett skrik och Lussi kommer fram ur väggen. En vägg som rymmer många snälla flickor...

Precis som i Hermans sommar är bilderna med dess symbolik en stor behållning i läsningen. En bok att känna igen sig i och att diskutera. Och att läsa om och om igen!