I det här trädet

är skriven av både Katarina Kieri och Per Nilsson tillsammans.

Skogens systrar

av Petrus Dahlin.


Eftersom Petrus kommer till Smedjebacken på författarbesök i maj passade jag på att läsa första delen i hans senaste serie i helgen. Det är en historia som utspelar sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet, mellan liv och död faktiskt. Stadskillen Tom lever lantliv med sina entusiastiska föräldrar över sommaren i ett nyinköpt torp i starkt renoveringsbehov. Tom är definitivt inte lika entusiastisk över det hela. Asfalt och trottoarer är mer hans grej. Efter ett tag börjar det klia i kroppen av att bara sitta stilla och han bestämmer sig för att ge sig av för att hitta sjön för att åtminstone kunna bada en stund. Det gör han! Men när han kliver upp ur badet är hans kläder försvunna. Han hittar dem plagg efter plagg och undrar naturligtvis om det är något djur som spritt ut kläderna. Men det är inte det enda skumma som händer. Snart förstår han att det är tre systrar som ligger bakom skumheterna. Systrarna lever i skogen utan föräldrar. De blev övergivna som barn och har sedan dess bott lite var stans och stulit sig till mat. Tom blir vän med de tre systrarna och det är då det blir ännu mer skumt...

Bästa kompis

av Kalle Güttler.

Jojo, 12 år, och han och hans mamma har just flyttat från Orminge utanför Stockholm till den lilla orten Hällebruk. De flyttade för att hans mamma och pappa skilde sig. Livet i Hällebruk är något helt annat än livet i Stockholmsförorten. Där råder liksom egna lagar och värderingar. Striden står mellan två gäng, de som bor på Hagvägen och de som bor på Åvägen. Varje gäng har sin ledare. Nu ska Åvägarna välja en ny ledare och utan att fatta det hamnar Jojo, "Stockholmarn", mitt i en kamp om att bli den nya ledaren. Någon har lurat honom fullständigt. Men hans mod i kampen ger honom respekt. Plötsligt får han vara med. Men på vilken bekostnad? Vad går gränser för vad man är villig att göra för att inte bli en svikare, att inte hamna utanför igen? Det kräver ännu mera mod, men har Jojo tillräckligt - det är frågan.

Tack vare Winn-Dixie

är skriven av Kate DiCamillo som även är författare till berättelserna om Edvard Tulane och Desperaux. I samma anda som de böckerna är det här en riktig feel-good bok. För sentimental tycker somliga, men jag gillar den!

Tioåriga Opal stöter en dag på en ful och smutsig hund på köpcentret i området dit hon och pappa predikanten just flyttat. Eftersom ingen verkar veta vems hunden är så tar Opal hand om den. Winn-Dixie får den heta efter affären där den hittades. Det bästa med hunden är att den alltid ler, och att den på olika sätt får Opal att möta människor hon annars förmodligen aldrig skulle ha mött. Det är dessa möten med några alldeles speciella människor som gör boken så härlig. Alla är karaktärer och bär på sin historia och genom att Opal får ta del av dem och de får ta del henne så uppstår både värme och kärlek. Det är också tack vare mötena som Opal till slut kan förlåta sin mamma som försvann när hon var liten. Och allt detta är ju tack vare Winn-Dixie!

Bara vara Jennie

av Solveig Olsson-Hultgren är en tung bok. Den handlar om 9 åriga Jennie som har en mamma som dricker mer och mer för varje dag och en lillebror som kissar i sängen och som hon måste ta hand. Nån pappa finns inte och lillbrorsans pappa är ju inte ansvarig för henne, även om han är en av de få som faktiskt ser vad som pågår. Han har ju en ny tjej och ett nytt barn på gång.

Skolan är en fristad, där är hon duktig och får beröm. Och den nya tjejen i klassen, Monika, hon med ljust lockigt hår och vackra kläder blir en riktig bästis. Men trots det vill inte Jennie att andra ska veta att hennes mamma är ett fyllo. Hon gör allt för att dölja det. Och det kräver lögner! Lögner som tär och gör ont. Det finns inget Jennie hellre vill än att slippa vara stor fastän hon är liten. Hon drömmer om att bara få vara Jennie!

Boken ger ett genomgående barnperspektiv på en missbrukarfamilj. Tungt att läsa men förmodligen inte helt orealistiskt. Fröken i skolan blir till slut den vuxne som ser hur det står till, med god hjälp från Monika som till slut avslöjar den hemlighet hon fått veta i förtroende från Jennie. Dessutom har fröken förmågan att få mamman på fötter igen utan att det blir en anmälan. Slutet gott allting gott, hoppas bara att även det är realistiskt.

Biblioteket - the place to be!

">

Semlan och Gordon: Pappan med de stora skorna

av Moni Nilsson är en riktigt charmig bok. Det är Semlan, en tolvårig tjej som berättar i boken. Och det hon berättar om är bland annt hur det är att vara skilsmässobarn, om sin allra bästa vän Gordon som ständigt letar efter paralellvärldar och vill leka kärleksleken, om Lino som hon tappar orden inför och om sin pappa som har enormt stora skor. Boken är riktigt roligt skriven men med en allvarlig ton om allvarliga saker utan att moralisera.

Lite vuxenvarning bara, risk för att sätta i halsen då och då om du läser den högt för dina barn. Roliga men oväntade vridningar av meningar och vissa otimida sexualutforskande inslag kan få pryda vuxna att haja till! Jag älskar det!