Bortom världen utanför

Det här är en bok som jag tror att de som gillar "verkliga, hemska skildringar" kommer att gilla. Den bygger inte vad jag vet på någon verklig historia, men läser man kvällspressen om hemska människor som låser in barn i källare och om hur det kan gå till i styrande sekter så kan man nog tänka sig att det finns en viss koppling till sådana historier i boken.

Bokens huvudperson är Sara, som i början av boken är en liten flicka som naken befinner sig instängd i en källare med kallt jordgolv. Några gånger i veckan får hon potatis, mosad fisk och en kanna vatten. Och ibland blir hon badad av en kvinna. Då och då kommer det också män ner till henne som ålar sig märkligt på golvet och svamlar några ramsor innan de lägger sig intill henne. Men ingen pratar. Inte förrän pojken Gabriel får ta över några av sysslorna. Han pratar med henne och hon lär sig snabbt. Men när männen hör henne säga det första ord hon lärt sig så är tiden som inlåst över. Bra kan man tycka. Och visst är det bra, men så får man reda på att anledningen till att hon varit instängd är att alla i byn, som också tillhör en speciell sekt, hyst förhoppningar om att hon skulle vara den nya frälsaren. För att hon endast skulle yppa Guds ord när hon använde sin röst, skulle hon inte befläckas med människornas språk, därav tystnaden. Men när hon inte längre behöver bo i källaren börjar ett annat helvete, ingen vill längre ha med familjen att göra.

Det är en riktigt udda värld som spelas upp i boken och man också får mammans perspektiv till viss del. Hon har tidigare levt ett liv i skräck för sin man och sett det som sin enda utväg att fly till sekten. Nu är det Sara som vill fly, och hon vill fly långt bortom världen utanför. Boken är Hedvig Anderssons debutroman.