Gott nytt år!

Långt ifrån cool

av Ingrid Olsson

Linnea är inte särskilt glad, trots att det är hennes födelsedag och allt. Näe, hon är verkligen utanför. När skolan slutar för dagen samlas alla för att prata, viska, skratta, bestämma vad de ska göra på fritids, fråga varandra "ska du och jag vara?". Men.... det är aldrig någon som frågar Linnea. Inte Anna, inte Vera, inte Amanda eller Sabina, Inte Malin S och Malin M, och absolut INTE Vanessa. Förut, för några år sedan var Linnea och Vaness bästisar, men så är det inte längre. Vanessa är cool. Och det är inte Linnea.

Och nu ska hon få glasögon också. Linnea vet vad de kommer att säga i klassen. De kommer att säga att "Linnea, hon har fel kläder, fel hår, fel på huvudet och nu har hon fel på ögonen också". Ja, det kommer inte att bli lättare för Linnea nu när hon måste ha glasögon också.

Nästa dag är det Vanessas födelsedag och när Linnea kommer till skolan står alla runt Vanessa som berättar vad hon fått. Ingen märker Linneas nya glasögon, ingen utom fröken. Hon ropar rakt ut inför hela klassen "Men Linnea, vad fin du är" och då rodnar Linnea och vill inget hellre än att göra sig osynlig.

På rasten den dagen delar Vanessa ut inbjudningskort, för hon ska ha fest på lördag. Alla får inbjudningskort....eller nästan alla. Linnea får inget. Fast några dagar senare dimper det ner ett inbjudninskort i brevlådan. "Men, så kul" ropar mamma "klart att du ska gå på fest". Men Linnea fattar precis. Det är ju inte Vanessa som stoppat inbjudningskortet i hennes brevlåda. Det är ju Vanessas mamma som gjort det. "Jag vill inte gå på nån jävla fest" skriker hon och smäller igen dörren till sitt rum. Mamma fattar ju ingenting.

Men nästa dag i skolan är Vanessa så annorlunda. Plösligt är hon snäll och undrar om Linnea tänker komma. Hon säger att Linnea kan få låna kläder av henne till festen och så säger hon att Andreas, sötaste killen i klassen, nog är kär i Linnea. Och då buublar det glädjebubbel i Linneas mage.

Och så äntligen är det lördag och Linnea har slagit in en present till Vanessa. Hon sätter på sig kläderna som hon fått låna och hennes kusin hjälper henne att sminka sig. Och så går hon iväg. Nu ska hon på fest. När hon närmar sig hör hon musik från Vanessas hus, och genom fönstret ser hon sina klasskompisar. Hon ringer på dörren...men ingen öppnar. Hon tar i handtaget...men det är låst. Det måste vara för att musiken är så högt på tänker Linnea och går till fönstret. Hon knackar på och Vanessa vänder sig om därinne. Till slut öppnar hon fönstret och säger: "Ville du nått eller?" "Trodde du verkligen att du var bjuden på riktigt?"......

Glöm mig inte

av Anne Cassidy

En liten flicka på Stellas gata blir kidnappad, tagen från sin spjälsäng mitt i natten. Och ganska snart riktar polisen sina misstankar mot Stellas mamma, Terri. Hennes armband hittas i den lilla flickans rum och snart står grannar och journalister utanför deras hus, tar kort, ställer frågor och skriker ut anklagelser.

Stella som är chockad förstår ingenting och blir väldigt illa berörd över anklagelserna. Men så nystas en gammal histora upp, en historia om något som hände för över tjugo år sedan. Då var Stellas mamma arton år och barnvakt åt den lilla flickan Lizzy som också hon blev kidnappad. Stella vet inte vad hon ska tro, hur är hennes mamma inblandad i allt de här?

Hedvig och Hardemos prinsessa

av Frida Nilsson

Äntligen en ny bok om Hedvig. Har haft kul åt och med henne i tre böcker redan, så jag såg verkligen fram emot denna, bok nummer fyra. Så när den damp ner i brevlådan på jobbet (nå, brevlåda har vi ju ingen...men ni förstår) så tog jag genast och la den i min väska. Och nu är den läst! Extra kul känns det att vi just bokat in Frida Nilsson till ett författarbesök i vår. Då ska alla treor få träffa henne. Och jag :)

Nåväl, Hedvig går i trean i den här boken. Och livet på landet i den lilla hålan Hardemo, mitt ute i ingenstans, är väl ungefär som det brukar. Linda är fortfarande bästisen och Richard i klassen är fortfarande ganska jobbig. Och magistern lika tjatig...fast kanske lite tröttare. Och när han plötsligt gör sig illa och blir sjukskriven, samtidigt som en ny alldeles särdeles vacker person med fantsatiska mörka lockar ska börja i klassen, ja, då börjar det hända grejer. Och är man van vid Hedvig så är just det mycket mer "som vanligt" än det vanliga "vanligt" är. Om ni hänger med? Ja, för Hedvig lyckas som så ofta göra saker som kanske inte är så bra, och så leder det ena till det andra och slutar i en rörig soppa. Men en rolig sådan, som vanligt!

Känslan av att hoppa

är skriven av Ingrid Olsson.

Den handla om Lisen. Om några veckor ska hon ta studenten. Utanpå är hon glad men inuti är hon allt annat än glad. Hon bär på en enorm rädsla. Hon vågar ingenting. Inget utom att skriva till honom. Han som vågade göra slut på sitt liv genom att hoppa från parkeringshuset. För vem kan förstå bättre än honom hur det känns när livet känns svårare än döden. Det handlar bara om att våga det där sista steget...

Jag tycker mycket om Ingrids sätt att skriva i korta men intensiva meningar. Inga överflödigt målande beskrivningar utan kort och vackert. Känslan hon fångar lever kvar efter bokens slut som känns både realistiskt och trovärdigt. Gripande läsvärt!

Om du var jag

av Jessica Schiefauer

Agnes och Louise är väldigt olika, och ändå är de bästa vänner. Agnes känner sig trist och osynlig medan Louise är full av energi och nya påhitt. De skaffar sig en lägenhet ihop. Men så möter Agnes Hannes och blir förälskad. Det gör att Louise börjar bete sig konstigt och så småningom försvinner hon iväg utomlands. Först då börjar Agnes inse vem Louise egentligen är bakom den perfekta fasaden. Ingenting har varit som hon trott.

Blod

är skriven av Åsa Anderberg Strollo som tidigare skrivit den kritikerrosade "Bryta om".

Blod handlar om Ida, 14 år, som en dag hittar ett brev på sin mammas skrivbord. Brevet är från en man som heter Manne och som undrar om Ida möjligtvis kan vara hans dotter. Ida blir naturligtvis upprörd, kan det som står i brevet vara sant. Har mamma varit med någon annan? Vet alla hur det ligger till utom hon? När hon äntligen, efter mycket vånda, vågar konfrontera sin mamma med frågan får hon ett undvikande svar. Vad ska hon tro? Och betyder det att David, den som hon hela livet trott är hennes pappa, kanske inte längre vill veta av henne. Är blod tjockare än vatten?